Reflektion kring köp av dyr lägenhet

Något jag alltid gillat att göra på min fritid, och försöker få in det varje vecka, är att gå på lägenhetsvisningar. Några är way out of my league (än så länge iaf ;) ) medan vissa andra hade man kunnat slå till på om man sålt sin nuvarande lägenhet och lagt till lite i kontant insats.

Anledningen till att man går på vissa visningar är den motivationen att vilja jobba hårdare och försöka spara ihop mer för att köpa något likadant fås. Bara jobb och inget kul hade gjort att jag hade gått in i väggen för längesen, men däremot några visningar i månaden gör att jag verkligen får upp hoppet och idéer kring hur jag ska försöka gå vidare med vissa saker. 

För en nyligen fyllt 23-årig kille som precis avslutat sina civilingenjörsstudier är det inte det lättaste att ha en så pass stor handpenning för att köpa en dyr lägenhet. Saken är den att oavsett om jag hade haft handpenningen för ex. en lägenhet som kostar 3 miljoner hade jag aldrig köpt den. Varför?

• Nummer 1 är att jag hade fått ta ett jättestort lån. Ju högre lån gör att jag får betala mer i ränta, som de flesta kanske vet. Sitter för närvarande med en ränta på 2,6% på min nuvarande lägenhet och om jag hade fått liknande ränta på en lägenhet som kostar 3 miljoner så hade mina räntekostnader per månad blivit följande:

   3milj*0,85 ( förutsatt att man lånar 85% av värdet)*2,6/100 * 1/12 = 5 525:- per månad i ränta.

     
Hade jag köpt den lägenheten hade jag betalat 5525 kronor per månad, dvs. pengar i papperskorgen enligt mig. Alltså vill jag inte betala så mycket ränta till banken.

• Nummer 2. Detta är nog den främsta anledningen till varför jag inte hade köpt en dyr lägenhet nu i början av min karriär även om jag haft handpenningen. Jag vill inte känna mig bunden till mitt jobb. Känner väldigt många som gjort just detta misstaget, de har tagit ett stort lån för ett hus och sedan är de fasta vid sitt jobb. De kan inte sluta om de kanske mår dåligt på grund av jobbet eller byta jobb när de känner för att de vill. Varför? Jo de behöver betala sina räntekostnader, amorteringar och dylik. Detta är, enligt mig, en av de största anledningarna till varför man hamnar i hamsterhjulet som jag kallar det. Vakna -> Jobb -> Hem -> Sova. Du är helt enkelt fast och vågar inte ta risken att göra något annat utanför det vanliga livet. Jag själv har väldigt låga månadsutgifter och hade klarat av en ekonomisk krasch vilken dag i veckan. Jag har friheten att ekonomiskt ta vilka risker jag vill, underbart va? Måste också tillägga att jag varken har barn eller fru som också gör att jag har den friheten. 

Har ni frågor och funderingar kring hur jag räknat fram räntekostnader eller rent allmänna frågor är ni mer än välkomna att ställa era frågor!